Tyskar och Astrid Lindgren

Astrid Lindgren är utan tvekan en av Sveriges mest folkkära författare, och hennes berättelser har även spridit sig utanför Sveriges gränser. Men även om Astrid Lindgren översatts till otaliga språk, har hon haft störst internationella framgångar i Tyskland. Nästan en fjärdedel av Astrid Lindgrens världsupplaga står Tyskland för, och hennes popularitet märks inte bara på hur många av hennes böcker som sålts i landet, utan även på det faktum att runt 200 skolor i Tyskland är namngivna efter Astrid Lindgren. Vad är det då som fascinerar och trollbinder tyskarna så?

Det är framförallt berättelserna om Barnen i Bullerbyn som värmer tyskarnas hjärtan. En del av deras fascination för Sverige kan attribueras till dessa sagor, eftersom Bullerbyn på många sätt har format tyskarnas bild av Sverige. De har en romantiserad bild av vårt land som en enda stor Bullerby i norr. Bullerbyn symboliserar hem, det symboliserar barndom, och vem kan inte längta tillbaka till båda dessa saker då och då?

Förälskelsen i Sverige och romantiseringen av landet kan kallas för Bullerby-syndromet, för det omfattar mer än bara Bullerbyn. I Tyskland har det till exempel sedan länge sänts en såpopera med titeln Inga Lindström, som spelas in i Sveriges skärgård. Såpan kan jämföras med en vuxenversion av ”Vi på Saltkråkan”, där de svenska stereotyperna haglar tätt: alla är blonda, blåögda, kör Volvo, hälsar glatt med ”Hej”, firar midsommar i midnattssolens ljus och bor i faluröda stugor med vita knutar, där den svenska flaggan vajar. Denna bild av Sverige genomsyrar det tyska medvetandet, så till den grad att liknande bilder hamnar på omslaget av deckare skrivna av tyska författare, som tagit sig an svenska pseudonymer.

Denna längtan efter den svenska stereotypen kan förklaras med att den representerar en tillvaro där människor umgås på ett mer humant sätt, fritt från cynism, ofördärvat. På det sättet kan tyskarnas resor till Sverige förklaras som ett sökande efter den bild av Sverige de har fått från Astrid Lindgren, efter Bullerbyn. Många hittar den faktiskt också; den svenska naturen, de röda stugorna och den svenska befolkningen (som faktiskt på många sätt är mer naiv än många andra europeiska befolkningar, ofördärvade av krig) finns ju i verkligheten.